Problemet med “samhället”

Tron på det politiska systemet utgör ett problem, anser jag.

Ett system är ett sätt att organisera sig på, ett sätt att förfara på. Det politiska systemet består av formuleringar, idéer. Det vill säga abstraktoner. Det är ingenting som är så att säga hugget i sten eller oföränderligt.

Vi föds in i ett samhälle som hänvisar till detta system som sättet vi tillgodoser våra behov och löser våra problem på. Vi indoktrineras att delegera ut våran vilja, genom att rösta och således investerar vi våran handlingskraft i representanter, som ska handla i vårat ställe, tala för våran sak, etc. Våran vilja och handlingskraft omvandlas i denna ritual till dessa representanters ansvar, d.v.s. frihet, d.v.s. “makt” inom denna struktur, som – ej att förglömma – är en värld av tankar. Denna hallucinerade makt, rätt att bestämma, är inte grundad på verkligheten, förutom det faktum att våran tro på vanföreställningen att såhär ska, måste och bör det gå till, faktiskt frammanar den.

I verkligheten har vi problem, som löses bäst genom en metod: observation, identifikation, sammanhang (organisering/logik) och formulering. I det yttersta, anser jag, så är sinnesupplevelser det som sammanfattningsvis kan kallas för att leva. Förutsättningen för att leva är naturen. Om man tjänar, främjar naturen så säkerställer man sin överlevnad i infinitiv. Ju fler människor som kan tänka kritiskt, desto fler kan samarbeta för att förstå verkligheten, det som händer, förhållandet (ratio) som råder (rationalitet) och samarbeta för att främja liv. Om vi konkurrerar så lägger vi till ett element av problem till att överleva, och således blir det sämre för alla i det långa loppet. Jag talar inte om någon -ism nu. Vi tar och löser upp alla -ismer vid ett annat tillfälle.

Om befolkningen lever i vantron att det nuvarande politiska systemet är ett legitimt sätt att förhålla sig till och förfara när det gäller problemlösningen för våran överlevnad, på alla plan som det innebär, så har de begränsat sin mentala kapacitet genom att systemet får representera det yttersta sättet att gå tillväga för att lösa problem. Våran kreativitet, vårat kritiska tänkande och våran problemlösningsförmåga begränsas till ett accepterat, inbetingat, begränsat förhållningssätt och föreställning om hur man ska gå tillväga. Det blir en ritual, ett mönster som ges eget liv i och med att människor tror på det, får positioner inom det och handlar enligt de ord som definierar det. Allt emedan livets verklighet pågår.

När ett system ställföreträder direkt interaktion med verkligheten på detta vis, så kommer irrationaliteten att sippra ner och genomsyra resten av samhället, som enligt illusionen är underordnat “makten”. Eftersom vi inte kritiserar hela förfarandet av att kulturellt manifestera denna verklighetsbegränsande vanföreställning, så kommer frustrationen av att problem inte blir lösta att uppstå hos befolkningen. Vi kommer att försöka hitta källan till våra problem och våran misär, och på sin höjd skyller vi på regeringen eller liknande, men vi missar att reflektera över den övergripande irrationella andan som råder. Denna vantro ligger som ett topplock på samhället, och frustrationen byggs upp. Vi blir söndrade inom samhället, och teoretiserar om vems fel det är o.s.v. Folk reduceras till sina respektive grupper som de identifierar sig/identifieras med. Typ “ras”, klass, geografi, etc. Det som händer är att vi tjafsar sinsemellan, och missnöjespartier m.m. blossar upp.

Visst, om vi skulle kunna besinna oss, så skulle vi kunna använda oss av systemet, delta i det, börja utgöra det och sedan inse att vi kan göra vad vi vill, och det de flesta vill är att leva. Således skulle vi kunna ta över systemet, eller snarare; frigjorda, kritisk tänkande medvetanden skulle kunna formulera handlingar som var till gagn för liv.

Så, i och med topplocket, denna vettlösa religion av officiell legitim myndighetshierarki och begränsning av mänsklighetens medvetande; uppfattningsförmåga, tankeförmåga, problemlösningsförmåga, handlingskraft etc, så söndras vi och systemet består, och “erbjuder” nya lösningar och vi förväntas lyssna på främlingar som ska rädda oss från våran egen hallucination och rösta in dem i en evig fortsättning av mänsklig förvillelse.

Det politiska systemet är ett av grundstommarna i mänsklig kulturs villfarelse och missöden. Det andra är det ekonomiska systemet.

För det första så är inte livet, verkligheten EGENTLIGEN uppdelad i kategorier. Det är vi som separerar och kategoriserar för att kunna systematiskt och metodiskt gripa oss an problem som uppstår. Så det ekonomiska systemet och det politiska systemet är ett och samma väsen; mänskligt beteende, d.v.s. handlingar utförda enligt tankar. Andra ord kan vara kultur, ritual, etc.

I det rådande ekonomiska systemet antar vi och förutsätter att sättet att bevisa sin rätt till existens är genom att göra sin tjänst/vara attraktiv att köpa på marknaden, i kontrast till att bara göra det som behövs. Det räcker inte att ha vettiga anledningar att göra någonting, utföra ett arbete, eller sammankomst för att främja livet, utan vi måste konkurrera på marknaden om kunder, arbete; pengar. Varor, tjänster och jobb som inte har någon sakligt vettig anledning att existera framträder. I jakten på maximal profit så uppstår perversioner och vantyg i alla former, allt för innovation, profilering, armbåga sig på marknaden. Det är ett vanvettigt och ineffektivt sätt att samarbeta på. Men det är just det, vi samarbetar inte, utan vi konkurrerar. Det påhittade systemet ger legitimitet till att folk faller emellan, att fattigdom, irrationalitet och ansvarsbrist är ok, “spelets regler”. Det ger massan skygglappar, det blir standard med hierarki och avhumanisering, klasser uppstår, naturen skändas, människor förslavas. De som hamnar utanför får bära oket och inte sällan bli syndabockar för att de “är lata” eller inkompetenta, etc. Hela ekorrhjulskarusellen, som uppgår till en dödsmaskin som äter världen vid det här laget, är en irrationell, internationell vanföreställningsbaserad ritual.

I det rådande ekonomiska systemet konkurrerar vi om vem som är billigast, mest kompetent, etc. Vi ska sälja våra varor och tjänster för att tjäna pengar så vi kan leva. Vi ska bli bättre och bättre, för att konkurrera ut våran nästa, för att det hela är en tävling, ett spel för rätten till överlevnad. Vi ska arbeta, d.v.s. producera, och sälja, d.v.s. det ska konsumeras till max, så att vi tjänar så mycket som möjligt så att fler kan anställas och fler jobb skapas. Men sen kommer maskiner och ersätter människar och de faller mellan stolarna. Men företaget tjänar på det. Etc. Vad det praktiskt innebär – om språket ska ha någon relevans i våra liv överhuvudtaget – är att vi tjänar pengar istället för att tjäna livet. Pengarna är medlet för överlevnad. Även om pengar egentligen bara är ett verktyg som vi själva har skapat och definierat och brukar, så behandlar vi det som en obestridlig, självklar naturlag; att pengar har värde. Det råder således en kulturell preferens som definierar värde som någonting annat än livet. I och med denna kulturella hallucination så behandlar vi medmänniskor och naturen som medel för att tjäna pengar. Verktyget har blivit ändamålet. Verktygets definition blir godtycklig i och med att finansiella instutitioner kan skapa pengar från ingenting och låna ut dem med ränta. Ränta är pengar som inte finns. Så pengar skapas för lånet, och det ska betalas tillbaka med “riktiga” pengar, så har banken fått riktiga pengar. Det är en blåsning. På det kommer räntan, som matematiskt försäkrar och exponentiellt framkallar skuld.

I verkligheten är livet det enda som kan tillskrivas värde. I vårat ekonomiska system, våran kulturella vanföreställning så hamnar människor “mellan stolarna”, men det är allt i enlighet med naturens lag enligt våran förvridna syn på saker. Denna tävling som det nuvarande systemet bygger på, denna exploatering av naturresurser och människa, detta rovspel som handlar om att maximera innehavandet av pengar som ges makt av våra föreställningar är någonting som VI SÄGER är legitimt, men det är egentligen vi som bara gör det, går med på det, etc. I och med våran begränsade tankeförmåga tack vare denna vantro, så blir det enkelt att skylla på att folk inte “vill jobba”, eller andra sociala faktorer som gör att man inte vill kan få jobb. Och vi ser inte hur vårt införlivande av doktrinen leder till irrationell rationalisering om att det inte är vårat problem, ansvar, etc. Vi kan förbise vårat eget moraliska och praktiska ansvar i det hela, och vi slipper stå till svars för att vi inte hjälper en annan människa. För att DET ÄR SOM DET ÄR, som om systemet var naturen/verkligheten.

Vad är ett jobb? Ett jobb är en position i ett företag/mänsklig grupp/organisation där man ska utföra en viss handling. Allt är rotat i konkurrensekonomin och har ingenting med VAD SOM EGENTLIGT BEHÖVER GÖRAS TILL GAGN FÖR LIV att göra. Ett jobb ger en inkomst så att ekorrhjulet kan rulla, magnaterna kan skörda våran hjärntvätt och allting förfalla i denna förvirring, förvanskning och korruption av förhållandet som råder.
Ser ni hur irrationaliteten manifesterar problem, misär etc?

TÄNK KRITISKT OCH KOMMUNICERA OCH HANDLA MED INTEGRITET

individ – kollektiv. Missuppfattning om ind plats, reklam hjärntvätt, kultur idéer, etc

vad är arbete, varför ska ett visst arbete utföras? varför ska en viss produkt skapas?
Varför ska den konsumeras? Vad är pengar förutom ett verktyg? Vad består verktyget av? Papper och siffror/elektroniskt. Lån där pengar skapas. Betalas med ränta, dvs pengar som inte finns. Dvs matematiskt garanterad uppbyggnad av skuld, garanterat slaveri.

 

Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>